Bild lånad av Vi läser

Dagens promenad gick till biblioteket i Årsta. Där hittade jag förutom en massa böcker också det senaste numret av Vi läser. I detta nummer intervjuas tre författare om sitt skrivande och om sin löpning. Kultur och motion, hand i hand. I Like.

I dag har jag varit hos Rubin och hans kollegor på Access Rehab och undersökt vad det kan finnas för orsaker till mina problem med höger knä. En glad nyhet: Det är i princip inget fel på mitt knä,  men jag har svaga bäcken- och bålmuskler, vilket innebär att när jag springer långt (blir trött) svänger jag på rumpan och fel muskler får arbeta = känning av löparknä. Eftersom kvinnor generellt har bredare bäcken än män löper vi större risk för detta.  Är man dessutom lång och smal som jag, menade Rubin och hans kollega Mikael, händer det ännu lättare.

Så i mitt träningsprogram inför Berlin stuvas det nu om. Löpningen avvaktas det med, och istället tränas styrka, balans och smidighet. På måndag morgon ska jag springa 3 x 5 minuter med en minuts vila mellan varje liten löptur.  På eftermiddagen ska jag träffa Rubin på nytt och få nya råd utifrån hur det hela har utvecklat sig.

Ett annat råd jag fick var att lämna asfalten och ge mig ut i skogen och springa. Hoppa över rötter, balansera på berg och klafsa i lera! På så sätt får höfter, bäcken och bål en varierande och stärkande träning, och inte enbart den (monotona) träning som asfalten erbjuder. Så - Here I come, Into the wild!

Så mycket löpträning i snäv bemärkelse blir det alltså inte att följa här på ett tag - Malin går som sagt snart knappt ifatt någon äldre herre, och jag kommer mest att se till att bli stark som en oxe. Men ge oss lite tid, så blir det löpning igen. Lite lämpliga övningar för att stärka bäcken och bål hoppas jag att kunna skriva om längre fram i veckan.

Här var det 18 dagar kvar.

Nu är det bara 11 dagar kvar till beräknad födsel (men känns som 11 veckor). Jag är hemma från jobbet sedan snart två veckor och det är ovant att bara ta det lugnt när man normalt är en person som gärna fyller dagarna ordentligt.

Otympligheten gör sig påmind och det är först de senaste dagarna som det känns lätt att gå ute igen, nästan så att man hade glömt hur det ser ut under all snö och is. Idag satt jag på mig ett par löparskor och tog en promenad på barmark i 30 minuter. Jag kände mig toksnabb. Kanske satt jag ett gravidpers mellan Gullmarsplan och Årsta torg. Jag gick om minst fem tanter och farbröder.

Gud vad det ska bli skönt med, vår, sol, lätta skor, mindre mage och tunnare jacka.

Det är torsdag i Monte Gordo och alla har dragit iväg på veckans Bergspass utom jag, för jag rehab-tränar i min egen takt. Vill inte ha fem och en halv kilometer backe kvar och märka att knät protesterar. Därför kör jag den mesta träning här nere på egen hand, eller i sådana gruppsammanhang att jag när jag vill kan ändra mina planer. Som cirkelgym till exempel. Det blev ytterligare en sådan timme i går, och eftersom vi endast var sex stycken fick jag en hel del hjälp med att få in rätt rörelser i maskinerna och med hantlarna. Var också ute i pinjeskogen och sprang i 32 minuter, dvs 10 minuters ökning i spåret sedan senast jag sprang. Ok.

Bergspass i Monte Gordo innebär att man åker buss upp en bit i bergen till den lilla byn Odeleite. Väl framme bestämmer man sig för om man vill springa 10 km, 14 km, både och, eller stavgå 10 km. Sedan kan man välja på att åka buss hem eller springa ytterligare 29 km. Läs Carinas berättelse från förra veckan! Lite senare i dag kan du nog också få en färsk rapport om du läser på Mirandas Minut.

Stranden och havet i morse strax efter halv åtta:

Eftersom den här veckan i Monte Gordo både är en löparvecka (Ultra, Team Stockholm Marathon) och en Friskis &Svettis-vecka finns det massor av träningspass att välja på. I går vid halvnio-tiden på morgonen när jag hade vinkat av ett trettiotal glada ultralöpare som gav sig i väg på veckans första femmilare gick jag ner i hotellets källare och betade av två träningspass: Introduktion i funktionell träning och sedan ett cirkelgym-pass. I dag har jag träningsvärk

Det som är det fina med en skada är att man i bästa fall tar itu med en framgångsrik rehab. Friskis har massor på sitt veckoprogram som passar mig! En av veckans Friskis-ledare på plats är Peter Jegefalk, Peps. Peps har hand om den funktionella träningen och jag tackar och tar emot av allt han  bjuder oss på! Jag har redan hunnit lyssna på hans föredrag om funktionell träning, fått en guidning i gymet, kört ett pass där vi inriktade oss på hållning och utfallssteg, och så det senaste, en timmes cirkelgym. 25 stationer, 45 sekunder på varje, 10 sekunder mellan varje, och så körde vi så nästan två varv. Med Peps i praktiken den här veckan och Rubins fina anvisningar på hur jag ska stärka min kropps svaga punkter känns det som om rehab-upplägget funkar fint. Och det bästa av allt, så här långt känns det som om knät läker. Jag tror jag vågar mig ut i spåret under morgondagen.

Efter en morgon då regnet hängde i luften klarnar det nu upp och yr.no har utlovat soligt väder resten av dagen. Perfekt för mig som ska låta mina muskler vila efter all funktionell träning i går. Återhämtningen är lätt att hoppa över när man är här och vill så mycket.

ps: Årets första dopp i Atlanten är avklarat! Än har jag inte sett skymten av någon annan som har haft så mycket som sina tår i vattnet

Ett molntäcke som sprack upp och sedan strålande sol som värmde medan jag tror nästan varenda en som var med planet ner i går sprang eller stavgick längs med vattnet. Jag gillar att väcka kroppen så där mjukt som man gör när man stavgår. Så gjorde jag även förra året, och så sparade jag löpningen till senare på dagen. Förra året jag var här stod jag vid hotellet och tog emot löparna som kom hem från femmilarna med Rune Larsson, och så tänkte jag att nästa år ska jag vara med. Hur starkt den önskan än är vore det att tigga om bakslag om jag stod på startlinjen om ett par dag - så är det bara. Mitt knä behöver mer tid på sig för en sådan ansträngning.

I morgon börjar mitt träningsprogram inför Berlin Marathon. Det få modifieras en del, både med tanke på att jag är här och mitt knä. Det finns att följa under Veckans träning för den som vill. Vad som har slagit mig är, att när jag har tränat på egen hand har jag forcerat med löpningen och slarvat med övrig träning. När det nu är som det är känns det extra skönt med Rubins inställning: att det finns gott om tid för träning, och att det är förstärkningar på styrka och smidighet i jämförelse med hur det har sett ut när jag har tränat på egen hand.

I kväll bjuds en föreläsning om funktionell träning - passar mig utmärkt. Kvällens föreläsare gav oss intresserade en praktisk genomgång i hotellets gym för en stund sen. Det blir alltså både teori och praktik på temat.

Två dagar kvar tills planet lyfter på väg mot Portugal  och en träningsvecka där. Det finns bättre tillfällen att få besked om en liten bursit som sitter i höger knä och sätter stopp för löpning tills vidare

I dag blev knät undersökt på nytt. Jag trodde aldrig fullt på på diagnos löparknä. Har haft klockrena känningar av det tidigare, efter mina två första försök att springa en halvmara. Båda gångerna ökade jag på distansen för snabbt, fick ont, vilade och blev bra. Om jag inte sprang gjorde det inte ont ett dugg. Den här gången har jag haft något som påminner om tandvärk, fast i knät. Uppehåll från just löpning har inte hjälpt. Lite ont även när jag är stilla. Tiden har gått och det har inte blivit så mycket bättre, för jag har ju tränat på andra sätt - och därmed retat den inflammerade slemsäcken tillräckligt mycket för att hålla liv i den.

Så nu är det verkligen ruta noll som gäller. Smörja med Voltarén. Vad sägs om följande program den närmaste tiden? Träning som jag verkligen inte hade tänkt mig i en maratonsatsning :

- Drag/släpa benet bakåt med hälen i golvet. Glid sedan ut igen och sträck på knät.

- Ligg med raka knän. Spänn främre lårmuskler så att knävecken pressas mot underlaget.

- Stå på det sämre benet, lätt böjt knä. För det bättre benet rakt bakåt. 

Det blir alltså till att stuva om i träningsupplägget. Delmål 1 är att göra en bra rehab. Delmål 2 halvmilen. Delmål 3 milen. Och så vidare mot var jag befann mig innan det här ofrivilliga löpuppehållet blev till. Sedan är det bara resten kvar. Malin sa en bra sak tidigare i dag, när vi pratade i telefon: ” Tänk vad du laddade för att klara av att springa din första mil. Så är det ju inte den här gången. Det kommer att gå lättare, för du vet ju redan vad du kan. Du hinner.”

Kolla då in Runners Worlds hemida, där finns en liten film med oss. Den är inspelad på årets kallaste och blåsigaste dag. Jag kunde såklart inte knäppa jackan och det var nog det närmsta jag kommer förfrysning detta år. Om ni lyssnar noga så hör ni också vinden tjuta och mig snörvla x antal gånger.

Det var inte heller riktigt läge för någon galafrisyr, jag trotsade vädret och körde utan mössa. Cecilia körde på taktiken att om mössan väl var på så fanns det inte en chans i världen att den skulle åka av igen. Alla ni med lite längre hår som haft på er löparmössa modell “toktight i funktionsmaterial” förstår nog varför.

Oavsett väder så är det alltid kul att träffas och prata löpning. Om det blir en ny liten film hoppas vi också kunna presentera massor av sol, mindre mage och stabilare knän.

I dagens Metro på hälsosidan så kan man nästan tro att skribenten Petra Stegman-Axlund  har läst mitt blogginlägg om brödbak. Denna någon som jag hänvisar till i mitt inlägg i fråga om bloggande är så klart Pain de Martin. Saxat ur Metro:

“Från att bara ha bakats av gröna vågen-kvinnor på 70-talet är surdegsbröd nu hett igen. Särskilt bland män. Man kan beställa surdegsstart från hela världen och göra det hur avancerat (eller enkelt) som man vill. Kolla in Pain de Martin där Martin Johansson bloggar om bröd.”

Vad tror ni? Om inte annat så är det ju en hiskelig slump.

Det blir inga maxpulspass, men jag tränar lite varje dag. De senaste två veckorna jag jag gjort lite yoga varje kväll. Jag fick  av en gravid kollega denna bok, Yoga för gravida och nyblivna mammor. Hon hade köpt den och en gravidyogakurs men inte alls gillat det eller lyckats slappna av på något sätt. Jag tycker dock att både kursen jag gick i höstas och boken har gett mycket. Fram tills nu så har det hållit i gång kroppen och mjukat upp alla kroppsdelar som tenderar att stelna till. Nu mot slutet så fungerar det också som en bra förberedelse för förlossningen. Det finns en uppsjö av övningar som öppnar upp höfter, hjälper den lilla att sjunka längre ner, lindra foglossning etc. Jag hoppas verkligen att jag får nytta av all denna övning och träning.

Jag har också börjar blickat framåt och funderar på vad jag vill träna med x antal kil0n mindre på kroppen och som passar en kropp som nog är ganska mör och trött av barnafödande. På Eriksdalsbadet har de precis börjat med funktionell gruppträning för nyblivna mammor och det finns tre inriktningar, Core, Muskel och Yoga. Det låter onekligen lockande tycker jag. Alternativet är ju annars att skaffa kort på Friskis och gå på deras anpassade träning.  Ja det verkar ju inte bli något större problem att få användning för friskvårdspengen från jobbet. Så mycket träning, så lite tid!