Nu har skröpligheten även börjat göra sig påmind i denna gravida kropp. Foglossningen gör sitt och för tillfället är promenader längre än till bussen etc. ett minne blott. Men jag är ändå fantastiskt glad över att det tog 33 veckor innan det blev så. Nu kan ju foglossning och andra graviditetskrämpor slå lite random, men jag intalar mig ändå att det tagit längre tid för dem att dyka upp hos mig för att jag hade ett bra utgångsläge.

Alla dessa timmar och kronor som spenderats hos en kiropraktor som ständigt påmint mig om att bålstyrka är a och o för en stark kropp i övrigt verkar ha lönat sig. Men som sagt, nu vill inte fogarna hålla i hop ordentligt längre (något som jag hoppas få nytta av om sisådär 7 veckor). Det är ju inte heller inte för inte som ca 80 % av alla gravida också får delade magmuskler, så ni kan ju gissa hur stabil man känner sig i bål och höft just nu.

Men man kan ju alltid prata träning! Så häromdagen var jag hos funrun och fikade samt pratade träning så herregud vad peppad jag kände mig efteråt. Vi fastnade lite vid backträning och kom fram till att min närmsta mördarbacke (1 km lång), var en av hennes närmre där hon bodde förut. Men vi får nog hålla den lite hemlig så det inte blir backlöparturism där.