Ett molntäcke som sprack upp och sedan strålande sol som värmde medan jag tror nästan varenda en som var med planet ner i går sprang eller stavgick längs med vattnet. Jag gillar att väcka kroppen så där mjukt som man gör när man stavgår. Så gjorde jag även förra året, och så sparade jag löpningen till senare på dagen. Förra året jag var här stod jag vid hotellet och tog emot löparna som kom hem från femmilarna med Rune Larsson, och så tänkte jag att nästa år ska jag vara med. Hur starkt den önskan än är vore det att tigga om bakslag om jag stod på startlinjen om ett par dag - så är det bara. Mitt knä behöver mer tid på sig för en sådan ansträngning.

I morgon börjar mitt träningsprogram inför Berlin Marathon. Det få modifieras en del, både med tanke på att jag är här och mitt knä. Det finns att följa under Veckans träning för den som vill. Vad som har slagit mig är, att när jag har tränat på egen hand har jag forcerat med löpningen och slarvat med övrig träning. När det nu är som det är känns det extra skönt med Rubins inställning: att det finns gott om tid för träning, och att det är förstärkningar på styrka och smidighet i jämförelse med hur det har sett ut när jag har tränat på egen hand.

I kväll bjuds en föreläsning om funktionell träning - passar mig utmärkt. Kvällens föreläsare gav oss intresserade en praktisk genomgång i hotellets gym för en stund sen. Det blir alltså både teori och praktik på temat.