Utan tvivel är det väl så att det inte har cyklats så mycket den senaste tiden. Inte sprungits heller, för knät ska ju få vila från just de rörelser som löpningen utsätter det för.

Men styrka har jag tränat, för plogbilen kom inte fram. Vägen framför fyra hus på två personer. Rätt mycket rygg i det passet.

Dagens magoutfit

I somras påbörjades 40 veckor mot en ny kropp. Jag vet att jag någonstans i början utlovade en gissa slutviktentävling. Det börjar nu dra ihop sig och tänkte att ni ska få lite förhandsinfo för att kunna gissa så kvalificerat som möjligt.

31 veckor in i detta program kan jag säga att jag har inte ökat i tvåsiffrigt tal ännu men jag har för första gången i mitt liv sett en 7:a som startnummer på min vikt. Mitt blodtryck har bara ökat markant, järnvärdet ligger kvar på samma nivå som där jag började. Mitt Sf-mått är numer ca 30, gissar att man som ogravid har ett mått på bara någon eller några cm (löpare gillar ju generellt sett statistik, så här kan man se den förväntade utvecklingskurvan).

Överlag har dess veckor präglats av en “high carb, high fat diet” (i folkmun även kallad för ät det du är sugen på) med stora inslag av frukt, grönsaker och nötter. Minimalt med träning, men dock mycket promenad samt cykling när det är barmark. Jag skulle nästan våga påstå att rätt många skulle lyckas med denna viktökning (kanske inte bukomfångsökning dock) på 31 veckor utan ett sådant raffinerat program som jag går på.  Men än återstår det ett par veckor, mycket kan hända! Så börja fundera redan nu var åt detta kan sluta, kanske blir det du som vinner lite MittVal sport?

Äkta fikabröd bakat av Moi

Om jag inte bloggade om träningen (eller avsaknaden av densamma lite nu och då) så skulle jag helt klart blogga om alla konversationer man råkar överhöra. Idag hamnade jag t.ex bredvid ett medelålders par på Konsum där kvinnan i paret skällde ut sin man för att han alltid köpte oäkta fikabröd. Synd att jag inte kunde fråga vad som är skillnaden på äkta och oäkta fikabröd.

Kör en favorit i repris och bjuder på modern matematik.

Jag spinner vidare på Cecilias inlägg och tackar för att hon gav mig ”I think you are an awesome girl”.

1. Precis som Cecilia fyller jag jämnt nästa år, närmare bestämt 30 år.

2. Jag har som barn provat på all tänkbara semesterformer utom charterresa eller skidresa (till mitt stora förtret som barn). Men familjen hann i alla fall med: Två turer till Spanien tur och retur i en stor Cheva van, ett par varv genom Sverige i husvagn, ytterligare ett par varv i husbil, oräkningsbara varv runt Vänern samt avstickare till Göteborg med såväl motorbåt som segelbåt, tälta i Danmark och bo i släktens torp i Värmland. Mitt livs första och enda charter togs till till Egypten i 20-års-åldern.

3. Mitt största sportbragd var att bli värmlandsmästare med skolklassen som tolvåring  i handboll, gissningsvis 1992. Fick stoltsera med prispokal i tidningen Buster.

4. Jag är delägare i tre katter vid namn Signe, Esthelle och Siri.

5. Mitt första sommarjobb var att plocka jordgubbar, mitt andra var att sälja dem.

6. Det närmsta jag kommer “Jag mötte Lassie” i släkten är att min mormor är kusin med sångaren i Sten och Stanley.

7. Jag pratar gärna och mycket, lite för ofta.

8. När jag sökte gymnasiet sökte jag i första hand Hotell och restaurang med inriktning mot skidturism ( glöm ej att jag aldrig varit på skidsemester, än i dag). Tack och lov kom jag inte in. Gick i stället samhällsvetenskaplig linje, började bums på universitetet vid 19 fyllda och jobbar idag med precis det jag vill och har utbildat mig för.

9. Jag blev Mittvaltjej för att A såg en förfrågan på jogg. Jag satt på jobbet och skickade ett mail. Det skulle bifogas foto och det enda jag hade var ett i superfinklänning och gigant pärlhalsband. Men det dög och här är jag nu.

10. Jag drömmer ständigt om att någongång i livet få springa milen på 45 minuter.

Jag ska försöka klura ut vilka som ska få denna utmärkelse av mig och återkommer snarast med detta.

Långpassen hinns inte riktigt med under inledningen på november. Det blir mest korta inhopp i spåret, och då passar det ju bra med lite ökad puls under den lilla träningstid som blir.

Elljusspåret var mörkt och ganska öde, bara ett par andra joggare och en hund syntes till. Och en backe som var längre än småbackarna dessa backar som verkar vara alla elljusspårs signum. Då blev det backträning. Sån träning är på samma gång rätt kul och hemskt… ansträngande. Hur kan det kännas så mycket mer för att man tar sig lite uppåt?

Undrar om nåt sånt här hade piggat upp i backen när man satte ner sina fötter ?

…är titeln på en blå liten bok jag fick av en god vän när han kom hem från Bokmässan. Vita, oskrivna blad från pärm till pärm. Utan linjer, precis som jag vill ha det.

Variationer finns här.

Kvällens core-pass ser ut att vara i farozonen. Allt som ska hinnas med under veckan. Allt som måste hinnas med. Till exempel klippa håret. Några timmar går åt (bokatid-tasigdit-tvätta-klipp-klipp-klipp-torka-fixa-spreja-ta sig hem). I badrummet går det på två minuter. Sagt och gjort. Coren är räddad.

Snyggt? Det duger. Billigt? Definitivt. Tid för träning? Absolut!

Gårdagskvällen spenderas i sällskap med en massa fantastiska kvinnor som också bloggar om sina löpäventyr. Funrun hade bjudit in till denna trevliga kväll och det var så kul att träffa flera av dem man bara själv läst om på bloggarna. Alla berättade om sin mål med löpningen, hur man hade börjar springa, känslan av att ha klarat den första milen, för vissa om känslan av att ha klarat 16 mil, sprungit på smala bergstigar, knappt hitta hem till hotellet när man sprungit på semester, om priset på sina första löparskor och vad som blir nästa tävling.

Sånt inspirerar något enormt. Framförallt blir jag så glad av att se att löpningen som sport och intresse har så många duktiga tjejer och kvinnor som bara tar för sig och inte ser några begränsningar i att sätta stora mål för sig själv. Tänk om detta kunde sprida sig vidare!